A few days ago, a blogger friend asked (na itatago ko na lang sa pangalang, Aysa), “balita sayo?” and further nudged, “nagsusulat ka pa ba?”
Ayun, napabuklat ulit tuloy ako ng WP (pero after 3 days pa).
And when I did, I missed them. I missed reading their blog, their life, their stories. Stalking and commenting on their posts, replying back to theirs, following new bloggers and finding out later that many of them unfollowed by page (but I don’t keep track anyway so, whatevs). Some still have their own domain and some have podcasts already. Legit bloggers and nakakaproud sabihin that I’ve known these people kahit most of them eh hindi ko pa namimeet in person. It’s nice to read again and see how my friends online were doing. And it nudged me to write something as well.
Maraming ganap. Lahat nga pala ng rant ko dito a few years ago ay nalagpasan ko na. May trabaho na ako, may maayos na visa. Nakapagbakasyon na rin ako sa Pinas at marami pang iba.
Pero parang hindi pa rin ako kuntento. Ang hirap noh?
Kapag naiisip kong magsulat at kating-kati akong ilagay sa mundo ang nararamdaman ko, napipigilan ako ng pixelated photo upload (yung photo na dinownload ko from Whatsapp, pixelated na kapag inupload ko sa IG).
Walang FB, walang IG, walang WP. I lost the urge to post away details of my life. But I still have that urge to accomplish more, to connect, reconnect and to do something worth my time.
It felt empty, actually. May trabaho naman at kumikita ng sapat para sa pangangailangan. Pero parang may kulang.
Ikaw ba, paano mo ‘to nilalabanan? Tips naman diyan! 🙂
PS: Salamat nga pala kay Aysa sa paggising sa natutulog kong diwa. Visit her blog and be blown away by her thoughts. Lodi ko talaga siya eh. 🙂
Mabuti nakikita mo pa yung mga dating bloggers na nakakausap mo sa internet. Ako deleted na mga blogs nila tapos wala na ding iniwang marka wahah. Nakakamisss noh
LikeLiked by 2 people
Buti nakikita mo pa blog ko kung deleted na lahat? Nakakamiss talaga! I happen to be friends with them sa FB/IG and sila nalang finafollow ko online outside WP. For some reason, I find them a safe community kahit silent follower nalang ako.
LikeLike
Ang hirap ng ganitong struggle…being empty and you can’t figure out ano nga ba ang pupuno. I’m going through the motions lang, like walking zombies. I’m enduring life, rather than enjoying it. Try ko mag-change ng career next year and do something different.
LikeLiked by 1 person
Kita ko pala ‘to sa IG. Share ko lang.
“You often feel tired, not because you’ve done too much, but because you’ve done too little of what sparks a light in you.”
Hanapin ulit natin ang spark! 🙂
LikeLiked by 1 person
Humawak ng poste ng meralco.. para sa spark! Hahaha waley na naman joke ko.
Thanks for the reminder. Will try do more of what sparks. 😉
LikeLiked by 1 person
Go go go! Thanks for being honest here. Haha
LikeLike
Mama Ji!
LikeLiked by 1 person
Yow! Kayo nga pala yung may “podcast” na hahaha ibang level. Cheers!
LikeLike
Haha. Epaloids lang ako dun sa may-ari.
LikeLike
ganda nga ng boses niyo. parang mga true blooded dj’s. 🙂
LikeLike
Nyahahaha. Husay ng mic
LikeLike
ATE I MISS YOU HUHU glad to hear na ok na lahat workwise sayo!! Siguro sabi nga ni ate aysa baby steps. And acceptance! Hehehe mwa
LikeLike
Amielle!!!!! Miss you too!!!! Ikaw rin, malapit na maging okay. Kapit lang! 🙂
LikeLike
Itinago nya pa pala ako sa lagay na yan hahahaha….
Hello Ji…missed you here…enebe
Minsan talaga kahit neseye ne eng lehet parang may kulang pa din…. kailangan mo siguro ibreak yung monotony ng daily life…baka may magbago
LikeLike
medyo hindi nga halata eh! hahaha
yup, baby steps ang pagsulat ulit. 🙂
LikeLike
Go. Sulat uli hahaha
LikeLike